Den kollektivavtalade pensionsmarknaden går mot en monopolsituation

Den kollektivavtalade pensionsmarknaden går mer och mer mot en monopolsituation. Utvecklingen går snabbt, och den sker i tysthet. När Sverige för tolv år sedan genomförde en omfattande revidering av hela pensionssystemet var tanken att skapa en modell som var mer transparent, med ökade individuella möjligheter och ett större samhällsekonomiskt ansvar. Men på den kollektivavtalade pensionsmarknaden har utvecklingen gått åt ett annat håll; istället för ökad mångfald och förbättrad insyn har vi fått ogenomtränglighet och en begränsning av konkurrensen. Detta sker samtidigt som individens fria val åsidosätts, och till och med motarbetas. Inom de fyra största avtalsområdena finns cirka 3,5 miljoner pensionssparare, och utvecklingen tjänar inte spararnas intresse.

Valcentralerna företräder över en miljon tjänstemän som är beroende av att valcentralens beslut och synsätt är rätt. Detta är riskabelt, och vem ska ställas till ansvar om de tar fel?

Alla icke-väljare – uppemot åtta av tio – slussas automatiskt till det så kallade icke-valsalternativet som gradvis bygger upp en monopolliknande situation när närapå allt kapital koncentreras till ett enda pensionsbolag. Detta gör att spararna behandlas som ett kollektiv med samma förutsättningar – när det egentligen handlar om individer med högst varierande behov och riskbenägenhet.

Systemet förhindrar en dynamisk produktutveckling, och kommer att medföra att spararna gradvis får sämre pensionslösningar. Orsaken till detta är en begränsning i antal pensionsbolag och korta avtalsperioder. Det är ett system som inbjuder till kortsiktig värdemaximering, inte långsiktig investering i produktutveckling, kvalitet och rådgivning.

Upphandlingarna tvingar också fram obligatoriska omval, vilket innebär att det val som spararen redan gjort måste göras om – men med nya pensionsbolag var tredje år. Pensionsspararna som faktiskt gjort ett aktivt val i hur de vill placera sin pension ignoreras.

Här ställs konkurrensfrågan på sin spets. Ska vi fortsätta resan mot ett monopol på den kollektivavtalade pensionsmarknaden? Och är det rimligt att individens valfrihet inskränks på detta sätt och att återkommande tvångsförflyttningar gör att individen riskerar att få en försämrad pension vid flyttillfällena.

För öka valfriheten för kunden vore det rimligt att låta alla pensionsbolag delta i ett öppet system där alla som uppfyller ett antal tydligt fastställda grundkrav släpps in på marknaden.

Katarina Wiberg
Pensionsexpert
SPP