Det blev inte riktigt som jag tänkt mig

Som rådgivare träffar jag ofta människor som är mitt i livet och som inte har en tanke på pensionen. Det är kanske förståligt, just då i stunden, men det är dessvärre då du måste planera för tiden som kommer sen. Jag kommer nämligen också i kontakt med de som är på andra sidan pensionärsstrecket.

För vissa blir det precis som de tänkt sig med mer tid för barn, barnbarn och resor medan omställningen till livet som pensionär för andra kommer som en ekonomisk chock. De tvingas sälja bohag och annat men får ändå inte ekonomin att gå ihop. Och jag blir lika förtvivlad varje gång jag hör dessa livsöden.

En ohållbar ekvation
De flesta jag möter är väl medvetna om att en god ekonomi är en förutsättning för att pensionen ska bli som de tänkt sig, men har ingen tydlig plan för hur de ska få ihop det ekonomiskt. Så många som 82 procent har dessutom önskemål att gå i pension före 65 års ålder. Samtidigt som vi lever längre. Detta är en ekvation som inte håller.

Utgifterna minskar inte för att du går i pension
Det många inte tänker på är att utgifterna ofta inte förändras bara för att du går i pension, medan inkomsterna förändras radikalt. Som pensionsrådgivare är min största utmaning att få de jag möter att förstå vikten av att komma igång med ett sparande, i tid. Förstå att de måste spara så att de slipper leva på halva lönen när det är dags för pension. Säkra upp så att tiden som kommer sen också blir bra, eller åtminstone går ihop.

Vänd på pyramiden
När vi tittar på den klassiska pensionspyramiden är det lätt att få uppfattningen att pensionen i princip är fixad genom att staten tar det större ansvaret och att vi i måste komplettera med lite extra fickpengar, men så är det inte. Vänd på pyramiden så får du en bättre och mer sanningsenlig fördelning. Statens del är en mindre del och vårt eget ansvar betydligt större.

Se till att det blir som du tänkt dig
För att kunna få det liv vi önskar oss när vi inte längre har någon lön, måste vi spara, vi måste ta tag i det, vi måste komma igång. Det finns inget annat sätt. Vi kan inte förtränga det nu, för det kommer ikapp oss sen. Det finns inga genvägar. Vi ska kunna leva nu. Alltid! Med eller utan guldkant.

Katarina Wiberg, SPP