Glöm klimatavtalet – nu gäller det att tänka nytt

Tungviktarna USA och Kina, som står för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp, enades i förra veckan om ett historiskt klimatavtal. Men Storebrandkoncernens hållbarhetschef, Matthew Smith, ser källan till lösning på annat håll.

Målet är att begränsa planetens uppvärmning till två grader, och därmed undvika de värsta följderna av klimatförändringarna. Enligt avtalet ska USA minska sina utsläpp med en fjärdedel före 2025 medan Kina har lovat att vända ökningen av sina utsläpp till 2030. Den symboliska effekten av denna ömsesidiga överenskommelse är betydande. Att avtalet kommer bara några veckor efter att EU lagt fram nya ambitiösa klimatmål, och en klimatdemonstration i New York som lockade 400 000 människor, är hoppingivande.

Det är sällan roligt att vara ensam om att inte jubla, men …
För det första är avtalet inte bindande. Det syftar mot en målbild, men innehåller inga sanktioner om man inte når målen, och inte heller några mekanismer för korrigeringar på vägen. För det andra är åtgärderna föga konkreta och målen i linje med det de båda länderna redan presenterat tidigare. Och sist men inte minst: avtalet har ingåtts under ett medieuppmärksammat internationellt toppmöte. Både Xi Jinping och Barack Obama måste nu slåss för avtalet på hemmaplan. Detta är en utmaning särskilt för Obama som efter allt att döma kommer att stöta på patrull i såväl kongressen som senaten. Något som leder oss fram till den springande punkten.

Klimattoppmötet i Paris 2015
Om vi blickar framåt mot klimattoppmötet i Paris 2015 står det klart att världens ledare inte kan avtala saker som man inte har stöd för där hemma. Klimatmålen har en tendens att trängas ut av andra angelägna problem som arbetslöshet och industriell utveckling. Därför bör vi kanske ha realistiska förväntningar. Den senaste utvecklingen innebär att ett avtal kan komma till stånd men risken är stor att det varken är ambitiöst eller tillräckligt bindande.

Game over?
Betyder det att vi är förlorade om klimatmötet i Paris nästa år inte mynnar ut i ett ambitiöst och bindande avtal? Absolut inte. Givetvis är det en fördel om avtalet är bindande. Men ett globalt politiskt avtal är inte tillräckligt för att stävja den skadliga globala uppvärmningen. Regeringar kan reglera, subventionera och skapa förutsättningar. De kan garantera ett stabilt och förutsägbart ramverk för näringslivet. Det de emellertid inte kan leverera – ens om de är eniga – är kreativiteten. Innovation, kundanpassning och marknadsföring av produkter som ska lösa klimatkrisen måste komma från det privata näringslivet.

Hitta lösningen hos näringslivets trendsetters
Det är bara det privata näringslivet som verkligen vet vad kunderna vill ha och vad som krävs för att få dem att ändra sitt konsumtionsmönster. Deras fortlevnad och tillväxt hänger på just denna insikt. Det norska elbilsäventyret är ett bra exempel på målmedveten kreativitet. De norska myndigheterna hade infört gynnsamma incitament långt före elbilsexplosionen 2013. Men det var inte förrän Tesla och Nissan började tillverka elbilar som folk faktiskt ville köra och personbilsmarknaden fick en rejäl knuff i mer miljövänlig riktning.

Vi ska därför inte förlita oss blint på politikerna i Paris. De kan hjälpa till, men de kan inte lösa problemen på egen hand. Låt oss i stället investera i, köpa från, skriva om, applådera och på det hela taget uppmärksamma dem som antar utmaningen och erbjuder tillväxt genom hållbara produkter. Det är bara de som kan skapa den gröna ekonomi som vi alla vill ha.

Matthew Smith
Hållbarhetschef Storebrandkoncernen/SPP