En bättre pensionsmarknad – kan trygghet kombineras med valfrihet och konkurrens?

Det svenska pensionssystemet består av tre delar: Det allmänna skattefinansierade pensionssystemet, tjänstepensionerna och frivilligt privat pensionssparande. Sedan det allmänna systemet reformerades är tjänstepensionerna i många avseenden den svagaste länken i det svenska systemet.

Allmänhetens kunskap om tjänstepensionen är anmärkningsvärt låg. Nästan var femte kommunanställd vet inte om att de har en, och ännu fler saknar kunskap om vem som förvaltar sparandet. Bristande kunskaper skapar onödig oro och gör det svårare för människor att planera sina liv och sin privatekonomi. Utformningen av tjänstepensionen har också ifrågasatts ur samhällsekonomiskt perspektiv. När ekonomerna Michael Møller och Niels Christian Nielsen vid Copenhagen Business School nyligen granskade de svenska tjänstepensionerna för SNS räkning, var deras slutsatser bland annat att det svenska systemet är ungdomsfientligt, komplext, inkonsekvent och onödigt dyrt för den enskilde.

Mycket talar för att bristande konkurrens är huvudproblemet med de svenska tjänstepensionerna. De skillnader mellan olika avtalsområden som arbetsmarknadens parter enats om ter sig godtyckliga. Den
som byter anställning kan få sin pension sammansatt av olika mindre delar, och det finns ingen generell rätt att flytta det intjänade kapitalet och samla det hos en förvaltare. Den bristande konkurrensen gör att konkurrerande förvaltare har svaga drivkrafter för att informera om sina produkter och väcka intresse hos potentiella sparare. Som en följd blir allmänhetens intresse och kunskaper lägre, och få gör aktiva val av förvaltare. Dessutom dämpas innovationstakt och produktutveckling på marknaden av den bristande konkurrensen. Aktörerna har idag incitament att vända sig till de valcentraler som administrerar tjänstepensionerna snarare än att fråga sig vilka innovationer och erbjudanden som skulle locka kunder.

Ett ändamålsenligt pensionssystem förutsätter att den offentliga pensionen fungerar som den bas den är avsedd att vara för merparten av befolkningen. För att åstadkomma detta bör det övre intjänandetaket höjas, förslagsvis från nuvarande 7,5 till 10 basbelopp. För tjänstepensionen bör en statlig valcentral inrättas, där standardalternativet är konservativa placeringar och livslång utbetalning. På så sätt ökar tryggheten och överskådligheten i systemet.

För att konkurrensen ska fungera krävs en fullständig rätt för spararna att flytta sitt kapital mellan olika förvaltare, även mellan olika kollektivavtalsområden. Nackdelen med konkurrens enbart på nytecknade avtal är att det skapar incitament för företagen att subventionera nya avtal på bekostnad av existerande kunder som är inlåsta och inte får lov att byta förvaltare. I utformningen av flytträtten bör Sverige kunna lära av de i huvudsak positiva erfarenheterna från Norge.

Läs hela rapporten "En bättre pensionsmarknad – kan trygghet kombineras med valfrihet och konkurrens? genom att klicka på länken under relaterat dokument här nedan.